Kåppasgrottan

Guiderna önskar oss alla välkomna till turen som börjar med en 2 kilometers snöskovandring fram till grottorna. Guiderna har fört upp utrustningen upp till bortersta liften i skidsystemet och vi behöver inte bära med oss någonting, utan en egen liten ryggsäck med varmare överdragsplagg. Turen startade och snön knarrade under snöskorna och det var njutningsfullt att känna vinden och snön landa på varma kinder och goggles som skyddar ögonen. Det är en härlig känsla att tryggt vara ute i snöstormen. I början av turen lättar snöfallet och molnet upp och vi ser utöver Torneträsk och det kända berget Lapporten i Abisko. Efter 10 minuter stannar vi och lättar på kläderna, då vandringen består av lite mer stigning än i början. Att kunna vandra mitt i en snöstorm med en skaljacka och underställ utan att frysa är en upplevelse. Guiden berättar att det är bättre att ha lite tunnare kläder som fortfarande skyddar mot kyla och snö, för att när man står still sätta på sig en varmare överdel.

Vi utrustas med grott overaller och pannlampa och fjärilarna är kännbara i magen, då det strax var dags att krypa in i urberget och upptäcka underjorden. Vi går ner mot den frusa bäcken nedanför bergets fot. Det är möjligt att besöka grottsystemet under hela året, med undantag när vårfloden som är som högst, då finns inga guidade turer.

Guiden tar fram repet och fäster den med runt stenen som de kallar för hajfenan. Med spaden skottar han fram öppningen till grottan som snöat igen under natten. Snart syns ett svart hål och vi känner en varm luft strömma upp genom hålet. Ingången till grottsystemet är det brantaste partiet på den guidade turen. Innan vi går ner testar vi pannlamporna för att se att de fungerar och guiderna har med sig extra pannlampor och batterier. Innan vi klättrar ner så har vi en säkerhetsgenomgång, där vi får veta att det är viktigt att alltid ha tre säkringspunkter när man tar sig fram genom grottorna: antagligen två händer och en fot eller två fötter och en hand i berget.

”Ni kan börja klättra” hörs rösten eka upp genom det svarta hålet. Jessica, fick äran att börja klättringen. Guiden lyste med pannlampan på trappsteg i berget som vi kunde sätta ner fötterna på och under den sista biten fick vi använda hennes knä för att landa i en otroligt vacker stor grottsal. Luften i grottan har alltid en temperatur på plus 8 grader och det är skönt att komma bort från vinden och snön en stund.

”Välkomna till Silversalen!” Från den smala entrén öppnades grottan upp till en stor glittrande sal. Desto mer fukt ju mer glittrar vattendropparna i skifferstenarna. I denna vackra sal har bröllop genomförts, med tända värmeljus på naturliga hyllor i berget. Att krypa i grottor kräver en försiktighet med mjuka och dynamiska rörelser. Vi fortsatte in i den 2100 meter långa grottsystemet, med dramatiskt vackra gångar med svart- och vitrandiga marmorpartier. Just denna gång var gångarna torra, andra gånger kan en liten porlande bäck rinna genom gången. Längst inne i gången som kallas för ”Olas gång” släcker vi lamporna och är helt tysta, långt inne i berget hör man jokken och det underjordiska vattenfallet porla.

Man kan inte ens se händerna framför sig. Att stå här i ett totalt mörker och tystnad är som ett fantastiskt mysterium i en annan värld. En skön vila och återhämtning för själen att lämna det som sker i vardagen genom att krypa in i under joden. Efter en stund vänder vi och återvänder vi till grottsalen utsmyckad med sina kalstensstalagmiter. Man har utforskat 2000 kilometer av grottsystemet, men det är inte hela grottsystemet utan det finns mer, bakom naturliga hinder som vattenlås. Nedre grottsystemet är fridlyst på grund av droppstensdraperier och rikedomen av kalcitremsorna.

Det är fantastiskt att se vad naturen har skapat när vattnet har kommit in i sprickorna och slipat skiffer till gångar vi kan gå i. Gångarna kan kännas som en labyrint och det är skönt att ha med sig guider som visar vägen. I mörkret blir alla sinnena allt mer närvarande, man upptäcker små läckra detaljer som luftströmmen efter halva turen där kall syrerik luft som strömmar in. När vi är tillbaka i Siversalen är det skönt att återigen se dagsljuset sippra ner genom den naturliga grottöppningen. Tiden var inne för att bege sig upp igen och efter några timmar under jord har snöstormen hunnit bedarra och solen är framme igen. Efter en god lunch buffé på Hotell Fjället så väntar en eftermiddag i skidbackarna.