Guidad topptur

Älskar du äventyr? Det gör vi också!
Låt oss guida dig till våra smultronställen och favoritåk i området kring Abisko, Björkliden, Riksgränsen och Narvik. Här har vi över 100 toppar och flera hundra åk av varierande svårighetsgrad att välja på. Från långa cruisingåk till branta 1000-metersrännor som slutar vid havet!
​
En typisk dag på topptur med oss
Vi plockar upp er där ni befinner er vid 08:00 och efter ungefär en timme i bil så kommer vi fram till startpunkten för dagens tur. Var vi går beror dels på era önskemål, men i slutändan så är det förhållanden som väder, lavinfara och snökvalite som bestämmer. Vårat mål är att maxa upplevelsen men på ett säkert sätt!

Vi kliver ur bilen och sträcker på våra morgonstela kroppar. Fötterna åker ner i pjäxorna och stighudarna sätts på skidorna. Sakta börjar vi röra oss uppåt mot dagens topp. Sakta, sakta rör vi oss uppåt. Ibland är det livliga diskussioner om allt möjligt, men allt som oftast sänker sig en tystnad och var och en går och funderar på sitt. Innan man vet ordet av är vi framme vid dagens första paus där vi fyller på med lite vatten och energi för att sedan fortsätta uppåt. Så här fortsätter det sedan; gå, tänka, äta, dricka, tänka, kämpa, gå osv. ändå till man kommer fram till det man har slitit för hela dagen. Nämligen toppen! Är det fint väder kommer vi garanterat få en helt fantastisk utsikt!

Innan vi börjar nedfärden byter vi om till lite torra kläder, sliter av stighudarna och sätter pjäxorna i åkläge. Vi klickar i bindingarna, rättar till gogglarna och börjar glida utför i stora härliga svängar som man aldrig vill ska ta slut. Väl tillbaka i bilen ömmar benen så där härligt och man är lycklig i hela kroppen och vill göra det igen och igen. Men magen kurrar så det är nog bäst att åka hemåt och fylla på med energi och sömn för att orka med morgondagens äventyr också!

Så kan det se ut när vi är ute på tur. Ibland är det också flatljus, bristande skare och duggregn. Det är fortfarande bättre än en dag inne på kontoret och bastuölen smakar väl aldrig så gott som när en har lidit lite?