En juvel i skogen

Mil efter mil av skog, myrar och endast ett fåtal hus, svänger man tillslut av mot Lannavaara. Här har landskapet förändrats avsevärt från centrala Kiruna, från täta gran- och tallskogar blir tunnare träd, nu korta fjällbjörkar i krokiga vägsvängar och vita fjäll som reser sig i bakgrunden. När man tror att man har kört fel, eftersom det inte syns ett enda hus – då har du kört rätt. Tillslut dyker en skylt upp vid vägen med texten ”Välkommen till Äventyrsbyn Lannavaara”.

Nu börjar husen dyka upp. Det är gårdar, hagar, traktorer i rullning längs byavägen som såklart hälsar och tillslut, rakt fram dyker Lannavaaras gula kyrka. När du når skylten som informerar att allmän väg tar slut har du ännu inte kommit fram till byns pulserande hjärta: Kristallen.

Trots att byn innehåller historiska sevärdheter, intressanta gårdar och personer, ett eget tre kilometer långt elljusspår och hör och häpna, en slalombacke – så är det ändå guldsmideriet, stensliperiet och utbildningsverksamheten Kristallen som på något sätt, för över 40 år sedan drog igång en verksamhet som fortfarande skapar ringar på vattnet.

Det var på 80-talet som Agne Söderström tog sina drömmar på allvar. Han tillsammans med sin familj bodde då i centrala Kiruna, men han växte upp i byn Lannavaara och sedan barnsben hade han av sin mamma fått höra den mytomspunna historien om Hjalmar-guldet…

Deras dotter Jenny, som är nuvarande ägare av Kristallen och har så varit sedan 19 års ålder, skrattar till när hon berättar om starten. Hon säger att det kan ha varit en medelålderskris som fick hennes pappa att börja vandra ut på myrarna, mellan de krokiga fjällbjörkarna för att leta efter guldet. Han hittade aldrig guldet, men i takt med hans sökande ökade hans stora samling av andra vackra stenar som han bar hem. Tillslut hade samlingen av mineraler ökat till den grad att hans fru, Barbro Söderström suckade.

De tog upp så mycket plats, men Agne var ihärdig, stenarna skulle stanna. Han ville ha kvar de alla. Tillslut såg Barbro ingen annan lösning än att själv hänge sig åt stenarna, hon som var duktig på handarbete köpte en stenslip och började slipa upp samlingen. Medelålderskris eller ej, de valde att säga upp sig från sina jobb i centrala Kiruna och med hela familjen flytta ut till Lannavaara. Ett nytt intresse började gro, och starten för en ny pulserande artär i byn var nu ett faktum.

Familjen Söderström packade ihop sitt liv i centrala Kiruna och flyttade hem till Agnes rötter, till byn Lannavaara. 1982 startade verksamheten Kristallen med endast en husvagn och med den stora mängd turister som då färdades under somrarna upp mot Norge, sålde de både egentillverkade smycken, och erbjöd att testa på guldvaskning.

Idag är verksamheten mycket mer än en husvagn, det är ett helt utbildningsområde med verkstäder för stensliperi, guldsmideri, klassrum, bibliotek för studenter, grillkåtor och ett litet hönshus med mycket nöjda höns. Det är väl luften som gör sitt. Förutom sina egna lokaler äger Kristallen även alla hus som  företaget Explore the North hyr med sitt Aurora Mountain Lodge – de båda verksamheterna ligger bara några meter ifrån varandra.

Det är en av nyckelfaktorerna för att få saker att hända i en by, samarbete. Så är det mellan lodgen och Kristallen, speciellt under högsäsongerna. Då anländer besökare från världens alla hörn till den vackra byn, omgiven av milvis orörd natur. De längtar efter norrsken, arktisk vinter, mörker och naturens stilla tystnad, och förutom det förundras de av alla vackra smycken som är lokalt inspirerade och dessutom att kunna gå en tre timmar lång kurs i stensliperi.

När de utländska besökarna åker hem efter en intensiv vinter eller sommar, när vad vi lokalbor kallar lågsäsong, då anländer en helt annan målgrupp till Kristallen – studenterna. Under året ger Kristallen genom Malmfältens folkhögskola grundutbildning inom stenbearbetning, metallbearbetning och gemmologi och från dess att snön smälter till dess att sommaren är här, bor studenterna i Lannavaara 22 veckor.

Jenny visar oss till hönsens bostad, ett litet sött hus med en stor skylt ”guldvaskning” på ytterväggen. Hon öppnar dörren och därinne står Göran, gårdens tupp. ”Det är en ynnest att ha höns,” säger Jenny och påpekar att det är inte ens svårt trots att vi bor i den nordligaste delen av landet. Men efter att Jenny berättar om Kristallens alla verksamhetsområden, om byns egen lanthandel som heter ”Matsäcken”, om byns stiftelse som äger kyrkan, arrenderar den till Svenska kyrkan men att den annars är byns naturliga mötesplats dessutom med en loppis på övervåningen – då verkar det inte vara värst svårt, livet i Lannavaara.

När Jennys guddotter med kompisar kommer förbi på skotrar, på väg till berget Nunasvaara där vårvintern ska avnjutas med solgrop och grillning, berättar de om skidspåren, tvättstugeföreningen som erbjuder både tvättstuga och bastu till alla året om, den söta gårdsbutiken med vackra, kvalitativa produkter och förresten, säger dem. Byn har en slalombacke. Inte en sådan med lift, man måste gå uppför men den pistas av Kristallens vaktmästare och just det, säger dem. Det finns till och med en tillhörande park.

Jag antecknar frenetiskt och inser att livet i Lannavaara verkar vara rätt bra, faktiskt så pass att man behöver stanna flera nätter. Hur ska man annars hinna med allt den har att erbjuda?

Text: Matilda Niva